Jobbig dag
hej
Eftermiddagen har till mestadels bestått av ilska kan jag erkänna. Det började när vi var på väg hem från jobbet då trafiken var helt oumbärlig, bilar överallt. Stod i massa köer överallt och till råga på det visste inte chauffören någon bra och snabb väg till vårt hotell så han tog den långsammaste vägen av alla tror jag. När vi äntligen efter två timmar svänger in på samma gata som vi bor på, efter två timmars bilfärd, bestämmer vi oss för att gå av och gå resten av biten. Våran driver som inte kan ett ord på engelska fattar förstås inte varför vi tänker gå av och vi försöker förklara. Han babblar på med kinesiska och vi fattar noll. Till slut kommer vi iaf av och kan äntligen gå och posta våra vykort som vi försökt med nu sen igår. men icke går väl det, nej dom stängde visst 17:30 när vi inte ens kommit fram till Beijing typ, suck... Jaja maten var iaf god på vårt nya stammisställe Annie's. Efter det skulle vi ha en karta över Beijing till vår lilla utflykt imorron, så vi gick till en turistbyrå. Hittade bara kartor på kinesiska så vi frågade efter en på engelska. men nej det hade dom inte, haha ingen karta på engelska för turister? Efter det kom jag hem till en knäpp dator som bara har krånglat hela kvällen. Gahhh vill gud straffa mig för nåt eller? Jag blir ju inte klok på detta...
Dagen i övrigt har faktiskt varit mycket bättre, vi redovisade vårt lilla projekt för chefen Jane och två av hennes medarbetare. Dom var jättenöjda och imponerade av vårt arbete. Jättekul att få lite beröm! Eftersom det var vår sista dag på avdelningen ville alla kineserna ta tusen kort tillsammans med oss, haha dom tröttnar aldrig på det, men det är bara kul :)
Nu sitter vi och käkar nötter som två ekorrar här på rummet. Sen ska vi gå ut på stan och se om vi hittar nåt kul. Vi har ju faktiskt sovmorgon imorron så vi behöver ju inte gå i säng till tio precis, hehe.
Bye bye
En tråkig tisdag...
Idag är det tisdag och jag ligger just nu i sängen på hotellrummet och tar igen mig efter dagen på jobbet. Eller ja, det är väl inte så mycket att ta igen sig för, har inte gjort så mycket alls idag. Dagens uppgift var att jobba med ett litet miniprojektsom går ut på att hitta på förbättringar till operationen Wet Blasting. Det var dock inte så lätt för oss att veta exakt var problemet låg, vi fick ingen bra förklaring och det enda vi i stort sett visste var att denna operation var en flaskhals i produktionen. Men vi gjorde så gott vi kunde och kom fram till lite olika förslag. men detta tog ju långt ifrån hela dagen så resten av tiden hade vi inte så mycket att göra... långsam dag med andra ord.
Som vanligt satt vi fast i rusningstrafiken på vägen hem. Börjar bli riktigt irriterande. Allt onödigt tutande gör mig galen. När kineserna är ute och kör i trafiken tutar de helt utan anledning. Imorse tror jag vår chafför använde sig av tuttekniken för att väcka mig och Johanna som satt och sov i baksätet. Det fanns inte en bil i närheten men han tutade på som en galning när vi började närma oss Sandvik. Haha stackars honom. Middagen blev på italienska resturangen Annie's. Det blev varsin calzone som vi slukade i oss på typ 7 minuter. Jag har aldrig i mitt liv fått i mig en hel pizza så snabbt, jag som i vanliga fall knappt får i mig en vanlig pizza. Men vår glupskhet beror förmodligen på lunchen vi får på fabriken. Varje dag får vi ungefär samma mat. Det består av fyra små kinesiska rätter, lite ris, en frukt och vatten. Av de där fyra rätterna är ungefär en ätbar och resten vill jag inte ens veta vad det är i. Så luncherna har jag tröttnat på men middagarna är jättebra. Hittills har vi lyckats äta olika mat varje dag. Jag älskar att ha lyxen att äta middag på resturang varje dag, i fyra veckor!
Efter middagen tog jag och Johanna en promenad i stan för att kolla runt lite och knäppa lite kort på fina saker. men man får passa sig när två små flickor är ute och går i den stora stygga staden. Vi va jättenära att bli påkörda av en galen mopedist, usch jäkla trafik asså! Jaja, vi hitta ett litet bageri på gatan och köpte en stor choklad cookie för 3 Yuan, typ 2,50 kr. Billigt!
Blev ett ganska kort inlägg idag men så blir det när det inte händer så mycket. Hoppas på en roligare dag imorron istället helt enkelt. På torsdag är vi lediga för att åka till Silkmarket och shoppa! Sånt gillar vi :)
Puss puss
Ny vecka
Sov hela vägen till jobbet idag vilket var väldigt skönt, hade till och med snarkat lite men Johanna fick tyst på mig, tur de, haha. Arbetsdagen började med att vi fick en presentation av den lilla avdelningen Reconditioning, alltså omslipning. Carl Liu som killen hette var snäll och ganska bra på engelska faktiskt. resten av dagen var vi med en annan kille från avdelningen, men jag kommer inte ihåg hans namn. Kinesiska namn är väldigt svåra att uttala och komma ihåg, men vissa av kineserna har ett engelskt namn också, t.ex. Carl, Joe och Nancy. Dagen blev ganska långtråkig, tyvärr, för det fanns inte så mycket för oss att göra på den här delen av produktionen. Det roligaste var när vi pratade med killen där om hur han såg på Sverige. Han trodde nämligen inte att det fanns något nord eller syd i vårt land, utan att det var för litet eller något sånt. Eftersom många av oss svenskar bor vid havet trodde han också att vi hade pirater! Han förklarade piraterna genom att referera till filmen Pirates of the Carabeen, och några såna pirater har vi ju absolut inte i Sverige vad jag vet...väldigt lustigt. Han tyckte också att våra ögon var mycket större än kinesers, men då sa jag att det bara var formen som skiljde och att själva ögonkulan eller vad det heter var lika stora, då skrattade han. Han var också precis som alla andra kineser vi träffat på fabriken, intresserad av i vilken ålder man gifter sig i Sverige. Jag tror alla har frågat det så det måste var väldigt viktigt för dem. Många här på fabriken i Langfang har visat sig vara gifta redan som 24- åringar. Många har också därefter skaffat ett barn. Ordningen på detta verkar också vara viktig för kineserna, först giftermål sen barn. I Kina får man nuförtiden bara skaffa ett barn pågrund av den ökande befolkningen och fattigdom. Om man jobbar på ett statligt ägt bolag får man sparken om man får ett andra barn. Men detta gäller alltså inte på Sandvik.
Dagen rullade på och vi pratade om svensk mat, Vasaskeppet, språk och Tyskland. Konstig blandning men det var intressanta samtal. Kineser är ju väldigt gästfria av sig och mycket vänliga, generösa och serviceinriktade, men ibland kan man känna sig lite dum i deras närhet. På fabriken händer det t.ex. ofta att vi sitter tillsammans med några kineser vi en maskin och de pratar med varandra på kinesiska, sen kan de helt plötsligt börja skratta och kolla på oss. Känns som att de skrattar åt oss på något vis. Visst är det inte så allvarligt men man skulle ju bra gärna vilja veta vad de säger de där gångerna. Idag såg vi också en bur med två duvor i stå själva ute på parkeringen utanför Sandvik. Samma duvor hade vi sett bäras in på ett kontor på Sandvik förra veckan. Väldigt konstigt...
Dagens var väldigt händelselös ända tills vi skulle åka hem. det var så att jag och Johanna skulle åka hem till beijing tillsammans med en kvinna från Sandvik som heter Jane. Klockan halv fem står vi och väntar på bilen som aldrig kommer. Nehe tänker vi och går in och frågar receptionisten Ella om info. Hon berättar att Jane redan åkt hem till Beijing och att hon inte visste att vi också skulle med. Hon trodde nämligen att vi skulle vara kvar i Langfang med Yngve och fransmännen. Hoppsan vad gör vi nu? Ja... vi bestämde oss för att leta på Yngve för lite hjälp men honom hittade vi inte någonstans. Vi letade i hela fabriken. Så vi går ner till Ella igen och frågar vad vi ska göra. Hon ringer ett samtal och säger sedan att det inte finns någon bil på Sandvik som kan köra hem oss. Sen ska hon tydligen gå hem så hon försvinner iväg från fabriken. Hennes sista kommentar var inte heller så lugnande för oss, hon sa något i stil med: I hope you vill get home to Beijing, and not stay here tonight. He! Va? Vi ville väl inte stanna kvar på Sandvik inatt? Vi ville ju komma hem till hotellet! Lite panikslagna springer vi tillbaka in i fabriken för att leta upp Yngve, men stöter istället på guiden på fabriken. Vi ber honom att ringa efter en bil. Äntligen hittar vi på Yngve och tillsammans med guiden försöker de lösa vårt lilla problem. Först ringer de runt på fabriken för att se om någon kan köra oss. Icke! Sen ringer de till en taxi men det går inte heller. Det finns nämligen en nyinförd regel här att inga bilar som tillhör Langfang för köra in i Beijing mellan 17.00 och 20.00 på eftermiddagarna. Allt för att minska trafiken. Vid det här laget kände jag mig väldigt orolig för hur vi skulle ta oss hem. Tillslut lösde vi allt genom att först åka Langfang taxi till Beijing gränsen och där väntade chauffören vi skulle ha åkt med från början. Så ungefär 40 minuter senare än vanligt kom vi hem efter den lite kaosartade situationen. Då gick vi direkt till Blue Frog och åt supergoda hamburgare. Bra slut på dagen trots allt!
hej svejs
Såhär ser Sandvik i Langfang ut. det här är entrén och resten är som en stor vi kantig byggnad bara.
Sverige <3 Kina <3 Sandvik
Två lite lätt sura och trötta tjejer. Det kan bli jobbigt när man inte kommer hem...
Kvällens middag åts på Blue Frog. Två hamburgare till priset av en, kostnad per styck blev då ungefär 33 kr.
Den Förbjudna Staden
Vid ingången till Den Förbjudna Staden. Jag och Johanna, väldigt spännda och exalterade.
Ett lejon av två som vaktar olika portar. På ena sidan ska en hane med ett klot under tassen stå. detta sympoliserar att kontrollera världen. På den här bilden ser man honan som har en unge under tassen, detta symboliserar lekfullhet.
Taket på många av husen inne i staden såg ut såhär. Djuren i guld anger hur hög status byggnaden har. Desto fler djur desto betydelsefullare är huset.
En sten i jade som kejsaren bad till varje morgon för att lyckas med sitt arbete
Kinesiska Muren
Fantastisk utsikt och härliga landskap. Den delen av muren vi besökte var väldigt brant och jobbig att gå i. Men det gjorde ju absolut ingenting, haha. Otrolig upplevelse!
Förbjudna Staden, Kinesiska Muren och Pekinganka
Klockan ringde 07.00 imorse och det blev frukost på hotellet som vanligt. Klockan 07.55 mötte vi upp Yngve för att ta tunnelbanan till fransmännens hotell. Så idag har jag åkt tunnelbana för första gången i Beijing. Det var okej, inte så mycket folk på själva stationen med tågen var fulla. Tågen gick ungefär var femste minut och varje tåg var det mycket folk på, och då var det bara en söndagsmorgon. Man kan ju tänka sig hur mycket folk det är på morgonen och kvällen under vardagar, usch så trångt och bökigt. Vi åkte två stationer bort och sen var vi framme vis de andras hotell. De bodde såklart på ett mycket lyxigare hotell än oss, med gigantisk entré i glas och lobbyn hade högt i tak och vackra kristallkronor. Och där fick vi stå och beundra dessa vackra utsmyckingar en ganska lång stund för det här med att komma i tid verkar inte gå ihop med fransmän. Den enda som var i tid var svensken Janne, annars kom de åtta fransmännen ungefär en kvart försent, inte alls berörda eller skamsna över det, så är det ju i Frankrike. Men det är kul och intressant att möta människor från olika länder och se hur deras kultur är och hur man beter sig i deras land. Har ju både fått lära mig om kinesiska och fransk kultur hittills.
Vi tog sedan den inhyrda turistbussen och åkte iväg med guiden. Vårt första mål var Den Förbjudna Staden! Vi åkte genom ambassadområdet Sanlitun som är nära där vi bor, men jag såg inte Sveriges ambassad. Guiden var en väldigt rolig ung man som skämtade och skrattade mest hela tiden. Han var också väldigt duktig på att berätta om olika byggnader vi åkte förbi. För att inte tala om allt han kunde berätta kring just Förbjudna Staden och Kinesiska Muren. Det var bra att vi hade en kunnig guide med oss som kunde berätta om historian bakom massor av grejer och även välja vad vi skulle se och vad som var mindre värt att titta på. Vi fick också veta massor av intressanta fakta som man aldrig hade lärt sig annars.
Innan vi gick in i Den Förbjudna Staden gick vi igenom en kinesisk trädgård eller vad man ska kalla det. Den var omringad av murar så förr i tiden fick inte "vanligt" folk komma in dit. Det var en vacker lite trädgård med träd, flod, broar och små gulliga kinesiska hus. Vi passerade en grupp gamlingar som utförde någon sorts morgongympa där i parken. De gjorde jättelångsamma rörelser till musik och man höll samtidigt ett långt svärd i handen. Utanför trädgården kom vi ut på en stor gata igen. Vi gick en bit och sen kunde man se Den Förbjudna Staden mitt i Beijing city. Framför låg då Tiananmen Square eller Himelska Fridens Torg. Ett stort platt område där det egntligen inte fanns så mycket. Kanske inte det vackraste torget i världen men däremot ett torg med stor politisk betydelse. Här samlades alla människor då olika kejsare höll tal från porten till Den Förbjudna Staden. Det var också där det hemska blodbadet ägde rum efter demonstrationer för demokrati år 1989.
Sen var det dags att gå in i Förbjudna Staden, en av de sevärdheter jag sett framemot mest att få uppleva. Själva porten till staden var helt enorm. Där hängde också en bild på Mao över den stora Mingporten. Det var hur mycket folk som helst som stod och köade för att få komma in. Vi däremot fick gå före alla andra eftersom vi var med i en guidegrupp. Väldigt skönt för det hade tagit timmar att komma in annars. Varje person som inte var med i en guidegrupp var tvungen att bli genomsökt av vakter. Det kändes väldigt mäktigt när man gått igenom den stora porten och äntligen var inne i den Förbjudna Staden. Det stället som man hört så mycket om men aldrig trott att man skulle få uppleva, men där va jag nu och det kändes helt fantastiskt. Den första delen av staden var dock inte så viktig, det var mest hus där ingen kejasare eller så hade bott, men fint var det iaf. Inne på området var det också väldigt mycket folk och man kunde se olika guider som gick runt med sina grupper och vifta med flaggor, vi var ju också en sådan lite grupp. Staden var uppbyggd som så att det fanns flera stora portar som ledde till olika stora innergårdar och runt om låg mindre tillhörande hus med olika funktioner, t.ex. bibliotek. Några platser var väldigt betydelsefulla och andra var väl mindre viktiga. Det mest imponerande var alla detaljrika byggnader. Allt var så väl gjort med massor av färger och fina mönster. Helt otroligt hur man lyckats bygga upp någonting så vackert. Vi gåg olika rum där olika kejsare hade arbetet och bott under sina regeringstider. Vi såg sovrummen, arbetsrummen, matsalar och några slags väntrum. Inne i staden bodde ju självklart kejsaren då, kejsarinnan, tjänstefolk men också vad som kallades konkubiderna. Detta var ett hundratal kvinnor som passade upp på kejsaren, gav han mat, massage och underhållning m.m. Det var också dessa som kunde spendera nätter med kejsaren som sällskap. Av konkubiderna valde kejsaren en fru eller flera som fick egna sovrum. Kejsaren kunde ha barn med både sin fru och de andra konkubiderna. Så var det på den tiden. Från 1420 till början av 1900-talet regerade och levde 24 olika kejsare i Den Förbjudna Staden, det var först efter 1949 som omvärlden fick se vad som döljde sig innanför portarna. Allt detta är väldigt farchinerade! I slutet av staden fanns en fin kejserlig trädgård dit alla kejsare gick för att slappna av. Där var det vackert och mysigt. det var även där den sista kejsaren tog livet av sig. Sen var det slut på Den Förbjudna Staden och det är en upplesvelse jag kommer minnas resten av mitt liv.
Efter det åkte vi mot bergen för att besöka Kinesiska Muren. Efter en timmes bussfärd stannade vi till vid en liten kinesisk resturang och åt lunch. Vi anlände till Juyongguan, alltså stället där man fick gå upp på muren, vid tvåtiden. Jag kan säga att även detta var en mäktig syn. Att se muren slingra sig fram i bergen var otroligt häftigt och landskapet runt om var väldigt fint. Det var höga berg med mycket gröna träd på och mellan dem såg man den beige-grå muren slingra sig fram som en orm. Men det var en riktig utmaning att gå på muren. den platsen vi var på var väldigt brant, så man blev lite trött på vägen uppåt. Det var också väldigt olika höjder på trappstegen så ena steget var jättelitet och nästa kunde vara tio gånger högre. men man ska inte klaga, det var ju typ 2000 år sedan den byggdes. En man från varje familj var på den tiden tvungen att hjälpa till med bygget av muren och totalt tod det bara 14 år att färdigställa den. Helt otroligt att det kunde gå så snabbt med tanke på att allting i stort sett gjordes för hand. Ett fantastiskt hantverk! När vi vandrat upp en bit på höjden av muren fick man en fantastisk utsikt över muren och kunde ta jättefina kort. Är så himla tacksam att jag fått se och uppleva allt detta. Är väldigt glad att jag fått åka till Kina och jag tror detta är en av de bästa resorna jag kommer göra i mitt liv.
Vid stannade vid muren ungefär en timme och sen åkte vi in mot staden igen för att äta middag. Som vanligt var rusningstrafiken igång så det tog nog närmare två timmar, vet inte riktigt eftersom jag och Johanna sov som små barn nästan hela vägen tillbaka. Vi åt på en fin resturang som serverade massor av jättegoda kinesiska maträtter, den godaste kinesiska maten jag ätit hitills. Och äntligen fick vi prova på den berömda Pekingankan. Det var hur gått som heslt! Man åt små skurna köttbitar från ankan inlindade i tunna tunna bröd, nästan som tortillia eller pannkakor, tillsammans med soja och lök. Supergott var det. Ännu en trevlig middag med fransmän och svenskar. Vi kom tillbaka till hoteller runt åtta. På väg hem åkte vi genom de centrala delarna av Beijing och såg massor av upplysra hus dekorerade med ljusslingor och neonlampor, häftigt.
Nu är jag ganska trött efter dagens alla äventyr så jag ska snart gå och lägga mig. Är hur nöjd som helst med allt jag upplevt idag så jag tror inga ord kan beskriva hur glad jag är över allt detta. Ja ni fattar väl kanske att jag är väldigt nöjd vid det här laget så nu ska jag sluta tjata om det, haha ;)
Så tack och godnatt från Beijing
Pearl Market
Hallå igen
Idag blev det en lång sovmorgon fram till klockan elva. Blev väckt av Johanna som slet upp gradinerna och de va ljust ute...? Hallå vart försvann natten? Känns som det knappt va någon natt men jag sov väl väldigt bra helt enkelt ;) Gårdagens undersökning av nattlivet här i Beijing blev väldigt lyckat. Vi hittade ett ställe med bra musik och ganska blandat folk. Vi hade det jättetrevligt och dansade mycket. Träffade faktiskt på några fransmän som vi pratade lite med. Väldigt lyckad kväll, över förväntan!
Jaja dagens frukost uteblev eftersom vi gick upp så sent, det blev brunch istället på en liten mysig resturang nära Yashow. Vi var där för att träffa en grupp fransmän (och kvinnor^^) från Sandvik i Frankrike, som är här på ett kort besök för att se hur Sandvik i Langfang kan ha så kort lead time, alltså typ produktionstid. Chefen hemmifrån Gimo var också här, Jan Liljeros alltså. Efter lunchen gick vi en runda på Yashow, så att gubbaarna kunde beställa sräddarsydda kostymer. Vi gick runt med Monika och hon visade oss hennes små "stammis ställen" där vi kunde få bra priser, för att vi va med henne. Jag lyckades såklart inte hålla mig från att handla något så det blev två fina sommarklänningar för 138 kr tillsammans. Efter Yashow blev det lie sightseeing i stan och sen stanna vi till på Pearl Market, som är ett stort shoppingcentrum med mest smycken, klockor och väskor. Där köpte jag två klockor, två halsband och en ring. Blev dock bara en timmes shopping men vi kommer åka tillbaka igen. På väg hem från Pearl Market hade det hunnit bli mörkt ute så det var jättemycket neonlysen överallt i stan, på hus,vägar och ja allt. Väldigt vackert på något vis.
Middag åt vi alla tillsammans, tror vi va typ 15 personer, på en superlyxig resturang. Den var jättefin med en liten flod genom returangen med fiskar och en bro. Eftersom vi var så många fick vi ett eget stort rum med bara vårt bord. Alla satt runt ett gigantiskt runt bord. Det var verkligen en formell och ordentlig middag med, ja vad ska man säga, riktig buisness style. Det var till och med så att vi satt varannan kvinna varannan man, för att varje man skulle ha sin bordsdam typ. Fint ska de va! Den som var "ledaren" av sällskapet hade också en speciell plats vid bordet, där det var en annan sorts servett, och det var då i vårt fall Yngve. Har nog aldrig varit på en sån fin tillställning! Jag satt mellan två fransmän, den ena sa inte ett ord på engelska och den andra var helt okej. Han pratade på om produktion och andra teknikgrejer. Maten var iaf toppen! Vi åt massor av olika kinesiska specialiteter. Maten stod på en stor rund glasbricka mitt på bordet, så man snurrade och kunde plocka till sig mat från alla olika rätterna. Vi delade alltså på maten allihopa, chinese style. Maten bestod bland annat av olika stekta grönsaker, böner, kyckling, revbensspjäll på kinesiskt vis, något slags vitt bröd, lotusrot, ris, fisk med sötsur sås och ett knyte med något sött grejs i. Gillade typ allt. Fick en fruktskål till efterrätt också. Undrar vad den lyxiga middagen kan ha kostat...
Nu sitter vi som vanligt och bloggar på hotellrummet och lyssnar på lite musik. Vi upptäckte att vårt rum inte är sig likt från när vi kom hit. Det är väldigt mycket stökigare. Det ligger kläder och andra shoppingfynd utspridda lite här och där. men vad kan man förvänta sig när två tjejer är i en av världens bästa shoppingstäder...?
Imorron blir det ingen sovmorgon utan uppstigning klockan sju. Vi ska nämligen åka iväg till Kinesiska Muren och Förbjudna staden. Ska bli riktigt häftigt! Kommer åka tillsammans med fransmännen denna gången med.
Hejs svejs
Middag på lyxig resturang med hela sällskapet. 
Jan Liljeros, en fransyska och Jean-Pierre, också han från Frankrike, men han kunde svenska eftersom hans fru var från Sverige. 
All den goda kinesiska maten utplacerad på en snurrande glasskiva. Smaskens!
Monika längst bort i bild, sen en pratglad fransman till bordsherre och så jag då. Fransmannen närmast i bild kanske inte visade sin mesr smickrande sida på denna bild, haha. Pinnarna i högsta hugg!
Vid ingången till Pearl Market. 
Någon byggnad vi åkte förbi på vägen genom Beijing. Tyckte den såg fin ut så det blev ett kort, som på allt annat jag ser, hhaha. 
Government Court House, alltså den kinesiska rätten. Tror att detta var det hittills tråkigaste och fulaste huset av de moderna husen jag har sett. Lite mer stil kan väl den kinesiska diktatorn ha? eller?
Railway Station. En väldigt fin och upplyst byggnad när det blev mörkt ute.
En valig gata i Beijing, alltså där det inte finns massa höghus eller andra flashiga byggnader. 
En bild från ett slumområde eller vad man ska kalla det. Det är en sån varierande standrad här i Beijing. På ena sidan av gatan finns lyxiga köpcentrum och på andra sidan kan man se områden som det på bilden. Beror mestadels på Kinas otroligt snabba utvecklig under bara 30 år, alla har liksom inte hunnit med riktigt märker man. Här är man antingen superrik eller superfattig, däremellan finns det inte lika många. Vid middagen ikväll hörde jag också att man brukar säga att det finns tre olika kategorier av människor i Beijing. Först har vi dem som är riktiga infödingar som har ett pass från Beijing, det är ca 8 miljoner. Sen har vi lika många som kommer utifrån och som är här för att jobba. Sist finns den grupp av människor som på pappret inte existerar. de som är här och som man ofta ser sopa gator och liknade runt om i stan. Man kan kalla dem för invandrare, och de kommer ju och går som de vill så därför har ingen riktigt koll på hur många som lever i Beijing. men det är troligtvis över 20 miljoner. Sjukt mycket människor!
Nattliv
För övrigt har dagen på jobbet gått ganska fort. Vi har tillbringat förmiddagen på PVD avdelningen tillsammans med en snäll men lite blyg kille. Vi observerade mest vad man gjorde där och sen blev det lunch. Idag var det inte så mycket på tallriken som föll mig i smaken. Det blev ris och kyckling med jordnötter. På eftermiddagen var det tänkt att vi skulle börja med ett litet miniprojekt men han som skulle hjälpa oss med detta dök aldrig upp. Vi letade i verkstaden och ja överallt, till slut, efter två timmars väntande dyker han upp och då är det dags för något slags möte i matsalen, så vi följde med dit. det var ett möte för alla operatörer som hölls av chefen Yngve och Fan Tang. De handlade om hur det såg ut för Sandvik på marknaden och hur all statistisk data såg ut. Efter mötet trodde killen som skulle hjälpa oss med projektet att vi redan hade fått hjälp, så nu ska vi börja med det på tisdag istället, ett litet missförstånd men det gjordfe inget. Vi fick jobba med vår uppgift från Yngve istället som går ut på att jämföra Langfang med Gimo och försöka hitta förbättringar till fabriken i Kina. Vi blev även idag bjudna på kinesiskt te av operatörerna, denna gång med små rosenknoppar i.
Just nu sitter jag och Johanna på hotellrummet och har lite fredagsmys kan man säga. Vi har köpt hem vitt vin, pringles och M&Ms. Hittade en jättebra mataffär här i närheten som hade jättemycket bra varor som vi är vana med från Sverige. Så dit kommer vi nog gå fler gånger. Mataffären hade som ett eget litet systembolag där åldersgränsen var 18 år. Köpte ett helt okej vin för 37 kr. Dock gjorde vi ett litet misstag. När vi kommit in på hotellrummet och det var dags att öppna flaskan visar det sig att det är kork och inte en vanlig skruvkork på flaskan. Vi, som inte har någon som helst öppnare på rummet, får lite skamsna gå ner till hotellreceptionen och fråga snällt om hjälp... Som tur var var det lätt fixat men lite pinsamt var det. Hotellpersonalen flinade när vi gick därifrån och måste ha tyckt att vi var ganksa korkade, haha.
Om en stund ska vi gå ut på stan och uppleva Beijings nattliv tänkte vi. Ska kolla in den kända Bar Street som ligger precis utanför hotellet. Får se vad man stöter på för roliga barer... men vi kommer självklart ta det lungt, vi är ju faktiskt i ett ganska främmande land.
Imorron blir det en utflykt till Pearl Market med en grupp fransmän, blir säker skoj.
Ha en bra kväll hemma i Sverige! Och desamma till alla klasskompisar som är spridda över hela världen ;)
Välkomstmiddag
Har precis kommit hem till hotellet efter veckans sista arbetsdag. Nu är det dags för ett resturangbesök med Yngve och Monika. Vi skulle till ett ställe där de har jättegott kött, mmums! Detta är som vår lite försenade välkomstmiddag så vi skulle bli bjudna på både middag och dessert :)
Efter det blir det supermarket för att inhandla lite trevligheter inför kvällen då jag och Johanna ska mysa lite hemma på hotellrummet först och sedan bege oss ut på stan för att utforska vidare.. En toppenkväll med andra ord!
hej svejs
Stark mat och shopping
Väl framme vid fabriken slääps vi av vid receptionen. Där ligger det alltid en stor dörrmatta med dagens namn skrivet på, så dom har en ny matta för varje dag, lite slösigt men kul. Vi går först och byter om till våra arbetsskor och skjortor som är väldigt stora, jag fick storlek XXL och ser ut som jag vet inte vad i den...
Under den här och nästa vecka jobbar vi på avdelningen SC (Solid Carbide) där de tillverkar borrar. Första dagen var det som jag skrev tidigare rundvandring och igår fick vi träffa Zhou Liu. Han var någon slags expert på mätningen av borrarna på avdelningen. Han gick igenom allt han kunde i minsta detalj, så hela gårdagen bestod av att mäta borrar.
Idag fick vi träffa en kvinna som hette Nancy Duan. Hon var Production controler och hade hand om planneringen av arbetet i verkstaden. Hon berättade om deras Production Supply Process och jag tyckte att det var ganska intressant faktiskt. Efter hennes lilla presentation fick vi smaka på äkta kinesiskt te. Det var smak av någon slags populär blomma i Kina, riktigt gott! Dock lite svårt att dricka, blombladen låg lösa i teet så man fick massa i munnen när man drack. Efter det var det dags för att träffa en kille vid namn Lemon Jin, han hade också hand om lite planering av processen i verkstaden och även ansvar över operatörerna. Han ansvarade över deras välmående och hälsa, hur de gick för dem att jobba, hur ofta de va sjuka och hur duktiga de var vid varje maskin. Ett bra och viktigt jobb enligt mig själv. Efter mötet med Lemon var det dags för lunch. Denna äts i en ganska enkel matsal. Maten vi får är väldigt kinesisk, massa konstiga grejer, vissa saker är goda och vissa saker är ganska äckliga. Men det är alltid spännande att se vad man får för nytt varje dag.
Efter lunch fick vi vara med en man som hette Bo Liu. Han var en rolig lite man med små egenheter och roliga saker för sig. Han skrattade mycket och ville lära sig massor av svenska ord. Han berättade om alla maskiner i verkstaden och visade runt oss ännu en gång... Men alla vill ju visa oss allt de kan så det kan bli lite tjatigt men de vill ju bara väl allihop. Vi fick veta att Bo bodde ihop med sin mamma, pappa, syster och fru i Langfang. Han gillade pingpong och sång. Vi blev fotograferade två gånger idag, en gång med Bo och sen med någon annan opertör. Dom tyckte vi var så vackra så de ville ha med oss på bild, haha. Man får typ höra från alla nya kineser man träffar att man är "very beutiful", lite kul.
Dagens middag bestod idag av italiensk pasta med pesto och pinjenötter, mycket gott och kostade endast 26 kr ungefär :) Godare än gårdagens middag som var en liten chansning. Vi gick till en kinesisk resturang där det fanns väldigt stark mat. Vi valde dock två rätter med 1 och 2 på en starkhetsskala till 5, inte så starkt tänkte vi.... men tänk så fel vi hade. den första rätten vi fick in var en blandning av grönsaker och kött. det var hur stark som helst, det kändes som det brann i öronen och läpparna sved. Vi fick vänta på vårt vatten väldigt länge också så det var nästan olidligt. Den andra rätten var lite mildare men de va nog riset som var mest ätbart denna middag. Som tur var, var det väldigt billigt, så ingen större förlust. Tillbaka till dagens kväll då vi efter middagen gick till vårt stammis-shoppingställe Yashow. Idag köpte jag en fin vit sommarklänning, ett set med ätpinnar och en tröja till min älskling. Gick väldigt bra att få ner priserna för mig idag, jag var stenhård! men är man det så får man också det man vill ha :P
Nu sitter jag och Johanna och bloggar vid varsin dator på hotellrummet, trötta efter dagens små äventyr. Blir nog uppe sent ikväll men det gör ju inte så mycket eftersom vi gick och la oss klockan 20.30 igår. Imorron är det fredag och sista dagen på jobbet för veckan, skönt med helg!
Vill också säga till min kära pojkvän hemma i Sverige att jag saknar honom otroligt mycket! kan inte beskriva hur mycket jag älskar dig och önskar du vore här och kunde uppleva allt tillsammans med mig. Puss på dig hjärtat <3
hej svejs
PS. Glöm inte kolla in bilderna nedan!
Rusningstrafik
En cool byggnad, TV-huset.
Den mycket mycket starka maten
Italiensk pesto pasta med vitlöksbröd
En rolig liten taxi bil/cykel...
Jag själv framför en kinesisk sten
Första arbetsdagen
Idag har vi gått upp klockan 6.15 för att äta frukost på hotellet och sedan ta oss till Yngve för att därifrån ta sig vidare med honom till fabriken i Langfang. det var alltså våran första dag på jobbet idag och det kändes bra. Vi fick en presentation och rundtur av Yngve och vi träffade även en kvinna som jobbade med arbetsmiljön, hon var jättesnäll. Förmiddagen var ganska långtråkig då vi inte hade så mycket att göra från 10 till 12. Lunchen var okej, men de va lite knepigt att äta med pinnarna bara. Efter lunch var vi på en avdelning som gjorde borrar och där ska vi förmodligen vara resten av veckan. Vi fick en lite grundligare rundtur där, men det är svårt att förstå kinesernas engelska ibland så det blir en liten utmaning. Den sista timmen av jobbdagen gjorde vi inte så mycket förutom att äta frukt och nötter som alla kineser ville bjuda på.
Vägen dit och hem tar ungefär 40 minuter kanske. Fast på eftermiddagen tar det nog närmare en timme eftersom det är så himla mycket trafik då. det är verkligen bilar överallt, och många kör lite dåraktigt. Fick veta att vissa bilar är förbjudna att köra vissa dagar för att det ska bli mindre trafik, idag var det alla bilar som hade registreringsnummer som slutade på 4 eller 9, haha skum regel. När vi va inne i stan fick vi stå i långa bilköer men då passade vi på att ta lite kort på alla byggnader utanför.
När vi kommit hem gick vi iväg för att äta direkt. Vi hittade ett fint ställe med olika stekar så idag blev det kött till middag. Smakade riktigt bra och middagen kostade typ 47 kr. Efter det gick vi och käkade glass som dom typ bakade in olika grejer i, jag tog cheesecake glass med snickers och M&Ms i. Smaskigt!! Hann även med att kolla runt lite i det stora shoppingcentrumet nära vårt hotell. Köpte två par converse för 163 kr för båda! men man får verkligen vara hård med prutningen har jag märkt, känns lite jobbigt såhär i början när man inte är van men man lär sig nog.
Här är kvällens middag och efterrätt :)
Ja det var ungefär allt som hände idag. Imorron är det en ny dag på jobbet så vi får se vad den kan ha att erbjuda :) Måste förresten berätta att vi ska iväg och shoppa på Pearlmarket på lördag, var visst med någon grupp fransmän som också var på besök. Sen på söndag ska vi till KINESISKA MUREN och FÖRBJUDNA STADEN!!! Ska bli hur häftigt som helst att se allt de där man bara läst om och sett på tv :)
Hej svejs.
Lite bilder
Hallå igen
Då va det kväll här borta i Peking. Kvällen har spenderats med Yngve och hans fru Monika. Vi har ätit på en italiensk resturang (lite udda början kanske) och det var gott. Vi fick också se hur deras lägnhet såg ut och vart den låg, typ några hundra meter från vårt hotell, så det känns skönt. Efter resturangbesöket gick vi runt och kollade lite i shoppingområdet och handlade även flaskvatten på ett supermarket. De är ganska kallt här på kvällen så jag är glad att jag tog med mig vinterjackan. Måste säga att det verkligen är hur vackert som helst med alla lampor och neonskyltar som lyser när det blivit mörkt, hur coolt som helst.
Här kommer även de första bilderna tagna i Peking, bilder på vårt hotellrum. 
Ni hao.. eller hur det nu stavas
Vi är framme! Äntligen.
Det var som väntat oerhört jobbigt att säga hejdå till alla, speciellt när jag stod med Marcus på flygplatsen och fick säga hejdå alldeles för snabbt, pga några petiga parkeringsvakter eller nåt. Efter det var gjort var det bara jag och Johanna kvar och det gick ju bra. Efter all in-checkning träffade vi på en engelsman som började prata med oss. Han var väldigt intresserad av var vi skulle och vad vi skulle göra, nästan lite för mycket. Men vi lyckades bli av med honom till slut. Sen var det bara att kliva på planet.
Efter en ganska obekväm och lång flygresa var det superskönt att kliva av planet och röra på sig. Men då kom nästa problem, vart skulle vi ta vägen nu? Ja de va väl bara att följa strömmen tänkte vi och gjorde det. Det visade sig ju gå ganska bra också. Vi gick igenom en passkontroll och sen fick vi åka ett tåg på flygplatsen som tog oss till vårt bagage. Ett tåg liksom! Men det är ju ändå världens största flygplats vi talar om, hehe. Efter det var det bara att vänta på väskorna som kom efter ett tag. Då va det fixat, nästa problem: hur sjutton ska vi hitta på Mr. Han som skulle hämta upp oss??? Men det visade sig inte heller vara så svårt. Vi hittade på honom ganska fort och sen var det bara att följa efter denna Mr. Han som inte kunde ett ord på engelska. Vi hoppade in i en liten taxibil och sen bar det av mot hotellet...
Nu sitter jag och Johanna på hotellrummet och nördar oss vid varsin dator, haha. Rummet är fint, ligger på tionde våningen och har utsikt över staden. Sängarna är ganska hårda men breda. Vi har stor platt-tv och badrummet är fräscht. Borde börja packa upp och allt sånt där eller bara sova helt enkelt. men det är svårt att göra någonting vettigt när man precis landat i detta otroligt häftiga land. Har blandade känslor just nu. Det känns hur spännande som helst att vara här och jag vill upptäcka och se massor av saker, samtidigt som jag redan saknar min fina pojke och bara vill krama om honom just nu.
Senare väntar en liten sightseeing med Yngve ( Sandviks chef i Langfang) och även middag. Sen blir det förmodligen tidig sänggång för vår del.
Puss
hej då...
Så jag säger hej då till kalla snöiga Sverige och hej till Kina!
4 dagar kvar
Sådär ja, nu har man inhandlat allt inför resan, o de va inte lite heller. Nu börjar jag känna att de snart är dags. Shit! De känns inte riktigt klokt. Lilla jag ska ut i stora världen, jag som inte ens har suttit på ett flygplan tidigare. Ojoj hur ska detta sluta? Nä de slutar nog alldeles utmärkt. Först och främst har jag fina Johanna med mig under resan och dessutom har jag ju bara hört goda ord om människorna vi ska träffa där borta i Kina.
Nu är det dags att börja fundera över vad som ska packas ner i den stora resväskan jag släpade hem idag...
puss
solsken
/E
18 februari...
Ikväll kommer Amelie och Dennis hem till mig och Marcus så ska vi ha lite filmkväll och mys. Så alla kära klasskamrater ha det så himla roligt ni kan nu ute i världen!!!
