Ny vecka
Då var den andra veckan här i Beijing påbörjan. Tiden har verkligen gått jättefort, fast jag vet att det finns vissa som inte alls håller med... (hmm Marcus). Idag var det iaf grymt jobbigt att gå upp ur sängen kan jag säga, trots att vi kom i säng till elva igår, måste nästan vara rekord för den här veckan. Sov bra med men var antagligen sliten efter helgens alla aktiviteter och ståhej ;) men så ska det va på en sån här resan tycker jag!
Sov hela vägen till jobbet idag vilket var väldigt skönt, hade till och med snarkat lite men Johanna fick tyst på mig, tur de, haha. Arbetsdagen började med att vi fick en presentation av den lilla avdelningen Reconditioning, alltså omslipning. Carl Liu som killen hette var snäll och ganska bra på engelska faktiskt. resten av dagen var vi med en annan kille från avdelningen, men jag kommer inte ihåg hans namn. Kinesiska namn är väldigt svåra att uttala och komma ihåg, men vissa av kineserna har ett engelskt namn också, t.ex. Carl, Joe och Nancy. Dagen blev ganska långtråkig, tyvärr, för det fanns inte så mycket för oss att göra på den här delen av produktionen. Det roligaste var när vi pratade med killen där om hur han såg på Sverige. Han trodde nämligen inte att det fanns något nord eller syd i vårt land, utan att det var för litet eller något sånt. Eftersom många av oss svenskar bor vid havet trodde han också att vi hade pirater! Han förklarade piraterna genom att referera till filmen Pirates of the Carabeen, och några såna pirater har vi ju absolut inte i Sverige vad jag vet...väldigt lustigt. Han tyckte också att våra ögon var mycket större än kinesers, men då sa jag att det bara var formen som skiljde och att själva ögonkulan eller vad det heter var lika stora, då skrattade han. Han var också precis som alla andra kineser vi träffat på fabriken, intresserad av i vilken ålder man gifter sig i Sverige. Jag tror alla har frågat det så det måste var väldigt viktigt för dem. Många här på fabriken i Langfang har visat sig vara gifta redan som 24- åringar. Många har också därefter skaffat ett barn. Ordningen på detta verkar också vara viktig för kineserna, först giftermål sen barn. I Kina får man nuförtiden bara skaffa ett barn pågrund av den ökande befolkningen och fattigdom. Om man jobbar på ett statligt ägt bolag får man sparken om man får ett andra barn. Men detta gäller alltså inte på Sandvik.
Dagen rullade på och vi pratade om svensk mat, Vasaskeppet, språk och Tyskland. Konstig blandning men det var intressanta samtal. Kineser är ju väldigt gästfria av sig och mycket vänliga, generösa och serviceinriktade, men ibland kan man känna sig lite dum i deras närhet. På fabriken händer det t.ex. ofta att vi sitter tillsammans med några kineser vi en maskin och de pratar med varandra på kinesiska, sen kan de helt plötsligt börja skratta och kolla på oss. Känns som att de skrattar åt oss på något vis. Visst är det inte så allvarligt men man skulle ju bra gärna vilja veta vad de säger de där gångerna. Idag såg vi också en bur med två duvor i stå själva ute på parkeringen utanför Sandvik. Samma duvor hade vi sett bäras in på ett kontor på Sandvik förra veckan. Väldigt konstigt...
Dagens var väldigt händelselös ända tills vi skulle åka hem. det var så att jag och Johanna skulle åka hem till beijing tillsammans med en kvinna från Sandvik som heter Jane. Klockan halv fem står vi och väntar på bilen som aldrig kommer. Nehe tänker vi och går in och frågar receptionisten Ella om info. Hon berättar att Jane redan åkt hem till Beijing och att hon inte visste att vi också skulle med. Hon trodde nämligen att vi skulle vara kvar i Langfang med Yngve och fransmännen. Hoppsan vad gör vi nu? Ja... vi bestämde oss för att leta på Yngve för lite hjälp men honom hittade vi inte någonstans. Vi letade i hela fabriken. Så vi går ner till Ella igen och frågar vad vi ska göra. Hon ringer ett samtal och säger sedan att det inte finns någon bil på Sandvik som kan köra hem oss. Sen ska hon tydligen gå hem så hon försvinner iväg från fabriken. Hennes sista kommentar var inte heller så lugnande för oss, hon sa något i stil med: I hope you vill get home to Beijing, and not stay here tonight. He! Va? Vi ville väl inte stanna kvar på Sandvik inatt? Vi ville ju komma hem till hotellet! Lite panikslagna springer vi tillbaka in i fabriken för att leta upp Yngve, men stöter istället på guiden på fabriken. Vi ber honom att ringa efter en bil. Äntligen hittar vi på Yngve och tillsammans med guiden försöker de lösa vårt lilla problem. Först ringer de runt på fabriken för att se om någon kan köra oss. Icke! Sen ringer de till en taxi men det går inte heller. Det finns nämligen en nyinförd regel här att inga bilar som tillhör Langfang för köra in i Beijing mellan 17.00 och 20.00 på eftermiddagarna. Allt för att minska trafiken. Vid det här laget kände jag mig väldigt orolig för hur vi skulle ta oss hem. Tillslut lösde vi allt genom att först åka Langfang taxi till Beijing gränsen och där väntade chauffören vi skulle ha åkt med från början. Så ungefär 40 minuter senare än vanligt kom vi hem efter den lite kaosartade situationen. Då gick vi direkt till Blue Frog och åt supergoda hamburgare. Bra slut på dagen trots allt!
hej svejs
Såhär ser Sandvik i Langfang ut. det här är entrén och resten är som en stor vi kantig byggnad bara.
Sverige <3 Kina <3 Sandvik
Två lite lätt sura och trötta tjejer. Det kan bli jobbigt när man inte kommer hem...
Kvällens middag åts på Blue Frog. Två hamburgare till priset av en, kostnad per styck blev då ungefär 33 kr.
Sov hela vägen till jobbet idag vilket var väldigt skönt, hade till och med snarkat lite men Johanna fick tyst på mig, tur de, haha. Arbetsdagen började med att vi fick en presentation av den lilla avdelningen Reconditioning, alltså omslipning. Carl Liu som killen hette var snäll och ganska bra på engelska faktiskt. resten av dagen var vi med en annan kille från avdelningen, men jag kommer inte ihåg hans namn. Kinesiska namn är väldigt svåra att uttala och komma ihåg, men vissa av kineserna har ett engelskt namn också, t.ex. Carl, Joe och Nancy. Dagen blev ganska långtråkig, tyvärr, för det fanns inte så mycket för oss att göra på den här delen av produktionen. Det roligaste var när vi pratade med killen där om hur han såg på Sverige. Han trodde nämligen inte att det fanns något nord eller syd i vårt land, utan att det var för litet eller något sånt. Eftersom många av oss svenskar bor vid havet trodde han också att vi hade pirater! Han förklarade piraterna genom att referera till filmen Pirates of the Carabeen, och några såna pirater har vi ju absolut inte i Sverige vad jag vet...väldigt lustigt. Han tyckte också att våra ögon var mycket större än kinesers, men då sa jag att det bara var formen som skiljde och att själva ögonkulan eller vad det heter var lika stora, då skrattade han. Han var också precis som alla andra kineser vi träffat på fabriken, intresserad av i vilken ålder man gifter sig i Sverige. Jag tror alla har frågat det så det måste var väldigt viktigt för dem. Många här på fabriken i Langfang har visat sig vara gifta redan som 24- åringar. Många har också därefter skaffat ett barn. Ordningen på detta verkar också vara viktig för kineserna, först giftermål sen barn. I Kina får man nuförtiden bara skaffa ett barn pågrund av den ökande befolkningen och fattigdom. Om man jobbar på ett statligt ägt bolag får man sparken om man får ett andra barn. Men detta gäller alltså inte på Sandvik.
Dagen rullade på och vi pratade om svensk mat, Vasaskeppet, språk och Tyskland. Konstig blandning men det var intressanta samtal. Kineser är ju väldigt gästfria av sig och mycket vänliga, generösa och serviceinriktade, men ibland kan man känna sig lite dum i deras närhet. På fabriken händer det t.ex. ofta att vi sitter tillsammans med några kineser vi en maskin och de pratar med varandra på kinesiska, sen kan de helt plötsligt börja skratta och kolla på oss. Känns som att de skrattar åt oss på något vis. Visst är det inte så allvarligt men man skulle ju bra gärna vilja veta vad de säger de där gångerna. Idag såg vi också en bur med två duvor i stå själva ute på parkeringen utanför Sandvik. Samma duvor hade vi sett bäras in på ett kontor på Sandvik förra veckan. Väldigt konstigt...
Dagens var väldigt händelselös ända tills vi skulle åka hem. det var så att jag och Johanna skulle åka hem till beijing tillsammans med en kvinna från Sandvik som heter Jane. Klockan halv fem står vi och väntar på bilen som aldrig kommer. Nehe tänker vi och går in och frågar receptionisten Ella om info. Hon berättar att Jane redan åkt hem till Beijing och att hon inte visste att vi också skulle med. Hon trodde nämligen att vi skulle vara kvar i Langfang med Yngve och fransmännen. Hoppsan vad gör vi nu? Ja... vi bestämde oss för att leta på Yngve för lite hjälp men honom hittade vi inte någonstans. Vi letade i hela fabriken. Så vi går ner till Ella igen och frågar vad vi ska göra. Hon ringer ett samtal och säger sedan att det inte finns någon bil på Sandvik som kan köra hem oss. Sen ska hon tydligen gå hem så hon försvinner iväg från fabriken. Hennes sista kommentar var inte heller så lugnande för oss, hon sa något i stil med: I hope you vill get home to Beijing, and not stay here tonight. He! Va? Vi ville väl inte stanna kvar på Sandvik inatt? Vi ville ju komma hem till hotellet! Lite panikslagna springer vi tillbaka in i fabriken för att leta upp Yngve, men stöter istället på guiden på fabriken. Vi ber honom att ringa efter en bil. Äntligen hittar vi på Yngve och tillsammans med guiden försöker de lösa vårt lilla problem. Först ringer de runt på fabriken för att se om någon kan köra oss. Icke! Sen ringer de till en taxi men det går inte heller. Det finns nämligen en nyinförd regel här att inga bilar som tillhör Langfang för köra in i Beijing mellan 17.00 och 20.00 på eftermiddagarna. Allt för att minska trafiken. Vid det här laget kände jag mig väldigt orolig för hur vi skulle ta oss hem. Tillslut lösde vi allt genom att först åka Langfang taxi till Beijing gränsen och där väntade chauffören vi skulle ha åkt med från början. Så ungefär 40 minuter senare än vanligt kom vi hem efter den lite kaosartade situationen. Då gick vi direkt till Blue Frog och åt supergoda hamburgare. Bra slut på dagen trots allt!
hej svejs
Såhär ser Sandvik i Langfang ut. det här är entrén och resten är som en stor vi kantig byggnad bara.
Sverige <3 Kina <3 Sandvik
Två lite lätt sura och trötta tjejer. Det kan bli jobbigt när man inte kommer hem...
Kvällens middag åts på Blue Frog. Två hamburgare till priset av en, kostnad per styck blev då ungefär 33 kr.
Kommentarer
Trackback
